Vi brukar ju skriva här när vi är ute på resa eller andra större händelser, men icke så den här gången. Det här inlägget och kommande kommer bara handla om vardagen som blivande småbarnsföräldrar. Vårt barn beräknas komma den 13 februari och det är ett efterlängtat datum. Men som det står i det mesta i litteraturväg i ämnet, det är sällan som det blir just det datumet. Min mor gick över tiden med god marginal och som förstföderska så är det vanligt. Men vi längtar efter att få träffa vår bebis och jag längtar efter att få se vem det är!
Har gått på min föräldraledighet sedan i onsdags och "trippar av" jobbet. En ganska absurd känsla att veta att man inte ska jobba mer på elva månader. Släpper jobbet lite mer för varje dag, insikten jag fått är hur otroligt mycket som kretsat kring jobbet och allt som händer där. Hjärnan har inte haft så mycket att fundera på i övrigt. Drömmarna har handlat om jobb, tankarna har alltid haft ett bevakande öga och känslorna har styrts för att fungera så bra som möjligt på jobbet. Men detta håller på att bytas ut, ofta får jag mota ut tankarna (hjärnspökena) med milt våld men det går i alla fall framåt om än ganska vingligt. Jag hade nog behövt lite mer stöd sista månaderna på jobbet, hormonerna gör att man blir otroligt känslosam och huden är så tunn som rispapper. Självkänslan höll inte riktigt ihop på slutet. Men det gick nog ganska bra ändå.
Massa tankar som virvlar runt, fantasier om hur roligt det kommer att bli och oro för att något ska gå fel. Folk är inte så himla snälla alla gånger, förstår inte varför alla måste komma med sina pekpinnar om hur det ska gå till. Tips och råd är helt ok, men många berättar den "enda" sanningen om förlossning, barn, barnmorskor och vad man ska och inte ska så blir jag helt allergisk. Mina gravida eller nyförlösta väninnor är underbara bollplank i allt nytt och förvirrat. Mycket te i varandras soffor blir det och mail med de lite mer avlägsna. Tack Gud för facebook. Jag njuter av processen, låter mig flyta med och mogna i det nya.
Datumet närmar sig, idag är det två veckor kvar till utsatt tid. Tränar min profylax-andning, jag vet inte om det hjälper men jag tänker inte chansa och sedan ligga där på förlossningen och inte ens kunna det. Det är inte den typen av vardags-edge jag är sugen på just nu. Men vaggan är på plats, badrummet preparerat för bebisvård och jag växer lite om magen för var dag. Ser ut som en sträckgubbe med mage. Vikten har ökat, nu har jag lagt på mig sju kilo totalt vilket är lite för lite men jag har utökat dieten, från apelsin och alla annan frukt till apelsiner, all frukt som jag kommer åt och kexchoklad. Jag ska minsann få till lite vaderande fett så att jag kan mata min bebis med hälsosam och fet mjölk.
