10 000

Så då är vi på väg hem. Det här skrivs i marchfart någonstans över Frankrike.

Jag brukar ju sammanfatta lite kring resmålet och vad jag rekommenderar. Flyget tar från Arlanda bara fem timmar. Det gör det till ett helt ok resmål förde flesta. Men när man kommer till Marrakech så är det rätt lång kö och Sara var duktig men blev rastlös.

Trafiken i Marrakech är helt tokig. Mopedåkarna är som flugor, de finns överallt och verkar överleva det mesta. Detta blandat med hästskjutsar, åsnekärror, bilar, lastbilar, cyklister och förvirrade turister som inte kan läsa trafiken gör det till en dödsfälla. Även inne i de supersmala gränderna i Medinan (gamla stan) kördes det moped och motorcykel blandat med åsnor. De tutar, säger "om Gud vill" och kör.

Det var en fantastisk upplevelse att åka till Atlasbergen. Vi hade önskat något bättre information om turen men det funkade och Sara var jätteduktig på att gå den rätt låga turen, kanske 5 km med en nedstigning först på 150 meters höjdmeter och sedan klättra upp för lika många på andra sidan floden. Klart att hon klagade men jag förstår henne. Den dagen kände jag även av min egen åkomma. Ja började få ont i levern igen av ansträngningen och flera gånger fick jag sitta mig för att inte svimma. Det var tufft men värt ansträngningen.

Hotellet var femstjärnigt men man ska ha i åtanke att det är femstjärnigt i Afrika. Det är slitet, lite loj attityd hos personalen men ändå trevligt. Frukosten var riklig och kaffet gott. Poolen var fräsch och fin och det var trevlig stämning bland personal och hotellgäster. Många möten har det blivit i veckan.

Att handla är en övning. Det är faktiskt inte ens roligt att hålla på o köpslå på det där viset. Vi besökte den rekommenderade marknaden  men köpte inget.

På det hela taget har vi ätit för våra pengar den här resan. Shoppingen var säkert bra om man behövde textilier eller skinn/läder. Men inget av det lockade när man var tvungen att kriga för att slippa skämmas för vad man betalade.

Det ha varit ett äventyr. Allt är annorlunda än hemma men det är apelsinernas land och det förlåter det mesta. Jag har konsumerat MASSOR av färskpressad apelsinjuice och solmogna apelsiner i veckan. Jag har lärt mig nya sätt att laga mat på och jag har njutit många koppar kaffe.

Men framför allt har vi fått vara tillsammans, jag, Jonas och Sara. Det behövde vi och vi har lärt känna vår lilla tjej som är både klok, nyfiken och självständig. De växer så fort de små liven.






  

Fredag

Dagen här spenderats i lugnets tecken. Vi har ätit långsam frukost. Yogat i parken. Legat vid poolen och odlat på färgen och dessutom tagit taxi till en vacker park. Strosat, fikat och och bara tagit det lugnt.

Vi har börjat uppskatta den marockanska maten allt mer. Ett spännande sätt att laga mat i lergryta över eld. Det kan det nog bli mer av när vi kommer hem. Fast inte eld då, det går bra i ugnen också.

Nu är vi trötta och ser faktiskt fram mot att åka hem i morgon.

Vi ses snart!

Atlasbergen

De afrikanska bergen är inte som hemma. Inte klippiga och vassa. Men som väldigt höga busk-och gräsbeväxta gräskullar. Jorden är röd och dammig och kryper in överallt.

Idag har vi spenderat dagen i en liten bit av Atlasbergen. Klockan åtta i morse for vi iväg med en liten buss och tre timmar senare kom vi fram till målet. Sara gick tappert hela dagen i värmen och klarade utmaningen med alla höjdmeterar galant. Vi är mycket imponerade av hennes envishet. När vi nådde målet var det väl mödan värt.

 

Födelsedagen

Ja idag är det vår födelsedag. Vi fyller 39 år och nu när jag skriver har båda fyllt år.  I dag har det varit kallt. Lite märkligt att gå runt och småfrysa här i Marrakech men ändå var det lite skönt att det blev friskare i luften.

I kväll ska vi äta på den fina restaurangen här på hotellet. Min plan är att ge Jonas champagne och sjunga "Ja må han leva". Ni kanske undrar vad vi fått i present. Resan är vår present. Vi byter inte saker med varandra men vi upplever gärna världen tillsammans.

Många gånger när vi rest har jag upplevt att jag skulle kunna sätta bo i landet vi besöker. Men inte här. Det är skitigt, luktar urin och trottoarerna är trasiga. Enligt informationen innan vi kom hit ska det vara ett vänligt folk här... men jag vet inte. Många har försökt lura oss idag. Tur att vi har egen karta för annars hade vi aldrig kommit hem.

Här prutar man på priset, oavsett vad det rör. Jag som har humöret strax under förnissan är uppriktigt en jävel på det. Jag blåser byxorna av dem utan att skämmas ett ögonblick.

Hem från gamla stan åkte vi hästskjuts. Sara var mer än lycklig över färdviset även om vi föräldrar nog tyckte oss vara mer än lovligt oansvariga. Trafiken är milt sagt intensiv här, det tutas, trängs, och ingen följer några regler.

Till motsats från det allmänna är de statliga parkerna otroligt välskötta. Man får gå på gångar genom rosengårdarna men inte ett steg vid sidan. Då får man skäll. ( om man inte är fem år och har vit hår förstås, då är an förlåten allt och får dessutom en kaka för besväret. )

Visst ser det frestande ut! Men det är inte ätbara apelsiner, de är bara dekorativa. Men oj vad vi dricker färskpressad apelsinjuice här. Jag inbillar mig att vi håller oss friska på det. Jonas dricker öl, han håller sig frisk på det också.

Moderna Marrakech

Idag tog vi oss in till moderna Marrakech. Tänkte att det kunde vara lite kul shopping där. Men nej, det var helt fel. Men vi fick tillfälle att äta fransk chokladkaka och dricka ännu mer färskpressad apelsinjuice. Det finns väldigt mycket apelsiner överallt här, vilket gör det rätt nära himmelriket för Sara och mig.

Vi hittade en magiskt vacker park som innehöll massor av prunkande träd och buskar. Den här bilden är till dig mamma Eva.



 

 

Vi hann med lunch också inne i stan innan det blev dags att dra sig hemåt för att klara eftermiddagshettan. Lite smörgås för mig, pannkakor till Sara och Jonas åt någon slags kött med kött.

 

 

Eftermiddagarna vid poolen är otroligt sköna. Lagom mycket folk vid poolen, alla uppför sig väl och ingen fylla. Vi är helt enkelt på ett bra ställe.

 

 

Framme i Marrakech

Här är det sommar. Palmerna vajjar, rosorna blommar och poolen är underbar. Hotellet är omgivet av en underbar park där rosor i alla färger och former blommar och ger en himmelsk doft.

Vi är kanske de enda svenskarna här, kanske rent av enda skandinaverna. Resten är marockaner, vackra som attan med sina fantastiska hårsvall och olivfärgade hy. De stirrar på mig, mitt vita skinn mot mitt vita hår framkallar en skräckblandad avund hos dessa kvinnor som inte kan vara bleka nog. Själv gissar jag att det mest ser ut som en snögubbe som hamnat på fullständigt fel ställe.

 

 

Sara är soldriven, hon bara springer och springer på gräsmattan och skulle nog helst vara naken. Men vi har sträckt oss till att hon får springa barfota i baddräkten. Hon löper kilometervis i gräset mellan rosenrabatterna och så kommer hon och tankar en kram, eller lite vatten när det behövs.

Efter badet är det skönt att svepa in sig i varm handduk och värma sig i solgasset. Vi har det väldigt bra tillsammans. Precis vad vi behövde efter den prövotid vi just gått igenom.  

 

Warszawa, vilkenhärlig stad att vara i.

I alla fall om man är två vuxna med bra spring i benen. Det finns nämligen ingen hänsyn till fotgängare i trafiken. Här gäller det att skutta upp och ner i trapporn över eller under de stora vägarna och löpa som en galen gasell vid övergångställena för att inte bli mos och köttfärs.

Jag skulle inte våga lämna hotellets lugna vrå om Sara var med. Fast...nu är hon inte det. Sedan i tisdags är hon hos farfar och har det gått och blir ordentligt ompysslad. Vi vuxna har smitit iväg på romantisk semester och tar dagen precis som den kommer. 

Idag har vi besökt den stora parken, vacker med stora gamla träd. Warszawa bygdes upp efter WW IIs bombräder som ödelade det mesta av staden och träden har vuxit 1945. Höga starka träd som vittnar om att landet nästa år har levt i 70 år av relativ fred. 

Hotell Polonia Palace är ett härligt hotell med SPA, vackra STORA rum och diskret personal. Frukosten som är riklig och varierad. Man kan få både vodka och champagne att skölja ner den med. Fast vi håller oss till lite mer sunda vätskor. Man blir så där stinn så är man bara behöver en liten lunch så klarar man sig fint fram till middagen.

Polen är inte som jag minns det. Det luktar inte brunkol, allt ryskt är utbytt och tiggarna är få. Till och med de färgstarkt målade prostituerade verkar i skuggorna utan att synas. 

Man snyter inte heller svart efter en dag i stan. Polen har utvecklats mycket. Fortfarande ganska billigt att shoppa men inte alls som förr. Dessutom har vi båda kommit till en punkt där shopping inte lockar som nöje. Vi har mer än vi behöver och det blir bara tungt att bära hem.

O i morgon, då ska vi åka hem och hämta Sara. Gudars vad jag har saknat det lilla trollet. Vi har redan bestämt att när vi kommer hem, då ska vi sova tätt ihop. Det är endå det allra bästa.