Babysim

Rapport från bassängen: Sara och jag knallade ner mot simhallen där dropin babysim utlovades. I kassan möts vi av en skylt som säger att babysimmet tilldrar sig mellan 9-12 på tisdagar. Men i egenskap av gammal kändis så får vi ändå tillgång till bassängen. Sicken bonus att få en egen stund med barnet så här första försöket, det gjorde mig lite mindre nervös. Man vill ju inte traumatisera barnet så här tidigt så att säga!

Vagnen lämnar man i foajén. Likt en mula baxar man in alla pinaler och barnet till ett skåp som kräver en 10-krona för att låsa. Jag hittade inget skötbord men det finns kanske någonstans. Sara stassades om på en handduk på golvet till den snygga baddräkten som syns på bilden. Jag klädde om som vanligt.

Sedan skulle det duschas vilket gjordes med barnet i famnen och min rygg mot de hårda vattenstrålarna, så kunde vattnet sippra försiktigt över prinsessans ömtåliga hud. Så här långt visar barnet total tillit till sin mor som börjar bli lite skeptisk till projektet då duschutrymmet är totalt barnfientligt. Det finns ingenstans att lägga ner barn som känns säkert. Kakel är kallt, halt och fullt med bakterier och vårtvirus.

Men väl i bassängen så går det finfint. Sara sitter förnöjt i min famn och låter sig doppas ända till halsen. Vi går runt i vattnet och vattnet får sig en rejäl omgång av frökens små fötter. Jag gungade henne fram och tillbaka och det var varmt och skönt i det 34-gradiga vattnet.

Vi lämnade bassängen efter 25 minuter och gjorde snabbvisit i duschen. Väl hemma blev det omfattande sanering i baljan för att undvika att bli sjuka, tvål, miniderm (hudkräm för bebisar) och nya kläder. En sammantaget härlig upplevelse av vatten i lite större skalan än badbaljan hemma.

Ersättning

Idag har vi till slut introducerat mjölkersättning för Sara, detta har nog blivit av nöden tvunget. Sara vill ha allt mer mat, men produktionen hos mamman tycks inte eskalera. I alla fall inte just nu. Så lösningen blev en miniliten nappflaska och så 50 ml ljummen NAN som test.

Vi droppade med största spänning lite NAN i munnen på henne för att se hur hon skulle reagera. Det blev ingen reaktion mer än att hon joxade lite med tungan. Så nappflaskan sattes till läpparna och vi gjorde sugrörelser med våra munnar för att hon skulle fatta vad som behövdes från hennes sida.

Skillnaden med flaskan är att det självmant rinner och suger man på den kommer det en flod. Så för henne blev det en kaskad med mjölk in i munnen, den kom ut igen, via mungiporna med barnet hostade och kämpade för att få luft. Och så där höll det på.

Men övning ger färdighet och när vi tränade andra gången idag så gick det lite bättre, blev lite mindre som rann utanför och Sara fick i sig ca 25 ml, resten lekte hon ut ur munnen. Hennes mage verkar tåla flaskmjölken fint och hon var lätt att söva i kväll.

Jonas, familjens partyanimal, är på fest men jag och Sara är hemma och gonar oss. Många berättar om den stora tröttheten som kommer efter några månader, jag vet inte om det är den eller om den återstår men idag när jag var på Maxi så blev jag så trött att chipshyllan såg inbjudande ut att krypa upp i och sova en stund. Kanske gick luften ur lite då flaskmatningen verkar kunna fungera och jag skulle kunna få sova ut en natt eller gå på bio utan att känna kravet att rusa hem för att amma. Det öppnar ju oändliga vidder av frihet!