Semester!

Det har förstås hänt en del sedan vi skrev senast. Sara har varit ute på camping på Torpön. Jonas och Anders paddlade och jag och barnet tog en 12 km lång promenad runt öns södra halva. Vi bodde på campingen, vi har ju alltid gillat det här med friluftsliv men den här gången var det några saker som obönhörligen hade förändrats från forma tiders tältande vid lägerelden.

Sak 1. Grill från Biltema.
Sak 2. Boende i stuga.
Sak3. W-Lan och tre datorer i packningen.
Men det är inget fel med lite civiliserad bekvämlighet och gott bryggkaffe i vildmarken.


Det var en mycket trevlig helg med besök av mormor och morfar och kusin Julia. Julia är en stor idol för vår Sara och Julia har en stor famn med omsorg i gengäld.

Vi kom hem på söndagen, packade om våra väskor för att på måndagen sätta oss på anslutningsbussen till frihamnen i Stockholm. Emma och Alice, en annan mamma med dotter i samma ålder som Sara var nu vårt ressällskap på barnets första utlandsresa. Passen i handen

























och fram till check-in-disken, -till Riga tack! Därifrån rullade vi på båten med våra vagnar. Phu! Allt gick lätt och smidigt och bussbolaget lovade att förvara barnets bilstolar tills vi kom hem. Annars hade det blivit bökigt. Barnen var underbara och tyckte båten var fantastisk fin med alla små lampor, speglar och glittrande bardiskar. Flickorna tittade hänfört tills det blev fullt i den lilla mottagningsbanken och båda barnen somnade. Då delade vi mammor på en flaska bubbligt vin på 20 ml...sedan var vi också helt utmattade och somnade.

Vi besåg Riga under några dagar, bodde på fint hotell och sov gudomligt skönt den natten. Vi försov oss alla fyra! Men vi hann till den härliga frukostbuffén ändå. Dagen blev lång nog ändå och med trötta fötter hastade vi på båten hemåt igen framåt kvällen. Den här gången var vi fysiskt utmattade av allt gående och barnen njöt av att vi satt i hytten och småpratade. De är små flockdjur de där små. Gärna äventyr men flocken måste samlas efteråt!

Hemresan i bussen blev stillsam, Sara sov hela vägen och vaknade inte förrän vi rullade in i Linköping. Då var hon både var hungrig, våt och varm. Väl hemma låg hon i min famn och gonade sig på amningskudden resten av dagen. Tyst närhet och stilla glädje att få umgås mor och barn efter ett spännande äventyr. Tack Emma och Alice för en lyckad första resa med våra barn!


















Midsommar firade vi i Småland hos farmor och farfar. Barnet blev snabbt vant vid att sitta i centrum och alltid vara i någons famn och trivdes storligen med detta. Vi latade oss, lät farmor och farfar ta hand om oss och gjorde inte många knop utan njöt av skog, god mat och att få vara tillsammans som familj. Man kan väl säga att barnet tyckte att det var lite knapert med uppmärksamhet när vi kommit hem och pappan åkt till jobbet. Det tog några dagar innan hon började kunna underhålla sig själv igen.

Det bästa hon vet just nu är att sitta i mammas famn och få långa kramar, då är livet alldeles härligt och alldeles underbart.