Känsel och syn

Vår söta Sara ser allt mer av tillvaron. Nyfödda ser några decimeter, synen utvecklas sedan under de första levnadsåren och barnet har fullgod syn vid ca fyra års ålder. Just nu är ansikten spännande att studera, hon tittar djupt i andras ögon och provar små leenden. Eller skrynklar ihop ansiktet i förberedelse för ett avgrundsvrål. Vilket det blir ska man nog inte ta personligt, det tycks vara slumpen som avgör vilket det blir.

Känseln är fullgod när barnet föds men kopplingen mellan hand och upplevelse kommer de första veckorna. Hon gillar att klappa försiktigt på hud, hon stryker så lätt med handen och den lilla hjärnan jobbar på högvarv för att processa intrycket. Gosefilten är också en favorit, den får dock lite mer hårdhänt behandling. Hon klämmer och drar i den, blänger argt när den kommer i ögonhöjd och skäller på den när den inte uppför sig.

Den vanligaste frågan man får som nybliven förälder är - Får ni sova? Svaret är ja. Sara sover bra på nätterna, vi tar upp henne en eller två gånger per natt. Då myser vi i soffan, ammar och byter på henne. Proceduren tar en knapp timme, sedan sover hon djupt igen. Sista nätterna har hon smugit över sin lilla hand och lagt den i min för lite närhet, annars ligger hon under sitt eget täcke och sover sött. Vi vaknar tillsammans och gör morgon enligt ett utarbetat schema så att båda får bli både mätta och rena. Vi har det mysigt och njuter av tillvaron.

På kvällen kommer pappa hem, då blir det extra härligt att vara bebis här. Det finns alltid ett knä att sitta i, alltid någon som har tid att mysa och så pratas det mer. Samtal är spännande att lyssna på, det ger lugn och Sara somnar ofta när vi äter kvällsmat. Det är ett underbart litet barn vi har välsignats med.