Ja idag är det vår födelsedag. Vi fyller 39 år och nu när jag skriver har båda fyllt år. I dag har det varit kallt. Lite märkligt att gå runt och småfrysa här i Marrakech men ändå var det lite skönt att det blev friskare i luften.
I kväll ska vi äta på den fina restaurangen här på hotellet. Min plan är att ge Jonas champagne och sjunga "Ja må han leva". Ni kanske undrar vad vi fått i present. Resan är vår present. Vi byter inte saker med varandra men vi upplever gärna världen tillsammans.
Många gånger när vi rest har jag upplevt att jag skulle kunna sätta bo i landet vi besöker. Men inte här. Det är skitigt, luktar urin och trottoarerna är trasiga. Enligt informationen innan vi kom hit ska det vara ett vänligt folk här... men jag vet inte. Många har försökt lura oss idag. Tur att vi har egen karta för annars hade vi aldrig kommit hem.
Här prutar man på priset, oavsett vad det rör. Jag som har humöret strax under förnissan är uppriktigt en jävel på det. Jag blåser byxorna av dem utan att skämmas ett ögonblick.
Hem från gamla stan åkte vi hästskjuts. Sara var mer än lycklig över färdviset även om vi föräldrar nog tyckte oss vara mer än lovligt oansvariga. Trafiken är milt sagt intensiv här, det tutas, trängs, och ingen följer några regler.
I kväll ska vi äta på den fina restaurangen här på hotellet. Min plan är att ge Jonas champagne och sjunga "Ja må han leva". Ni kanske undrar vad vi fått i present. Resan är vår present. Vi byter inte saker med varandra men vi upplever gärna världen tillsammans.
Många gånger när vi rest har jag upplevt att jag skulle kunna sätta bo i landet vi besöker. Men inte här. Det är skitigt, luktar urin och trottoarerna är trasiga. Enligt informationen innan vi kom hit ska det vara ett vänligt folk här... men jag vet inte. Många har försökt lura oss idag. Tur att vi har egen karta för annars hade vi aldrig kommit hem.
Här prutar man på priset, oavsett vad det rör. Jag som har humöret strax under förnissan är uppriktigt en jävel på det. Jag blåser byxorna av dem utan att skämmas ett ögonblick.
Hem från gamla stan åkte vi hästskjuts. Sara var mer än lycklig över färdviset även om vi föräldrar nog tyckte oss vara mer än lovligt oansvariga. Trafiken är milt sagt intensiv här, det tutas, trängs, och ingen följer några regler.
Till motsats från det allmänna är de statliga parkerna otroligt välskötta. Man får gå på gångar genom rosengårdarna men inte ett steg vid sidan. Då får man skäll. ( om man inte är fem år och har vit hår förstås, då är an förlåten allt och får dessutom en kaka för besväret. )
Visst ser det frestande ut! Men det är inte ätbara apelsiner, de är bara dekorativa. Men oj vad vi dricker färskpressad apelsinjuice här. Jag inbillar mig att vi håller oss friska på det. Jonas dricker öl, han håller sig frisk på det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar