I natt sov vi i Leon, ett stort härberge med enorma sovsalar. Vid frukostbordet dök det ena bekanta ansiktet efter det andra upp. Alla de cyklister vi pratat med under resan sista veckan hade sovit på samma härberge! Jättekul! Något som gjorde oss båda glada var vår tyska vän, han som cyklat från Stuttgart. Han har lugnat tempot och funnit glädjen i El camino och alla samtal som kan föras längs med den. Han vandrar till och med vissa sträckor.
Stämningen är lite mer dämpad, meditativ nu än i början då alla hälsade glatt och högt. Stämningen är god med vägen är lång och många sträckor är ganska psykiskt krävande. Man får helt enkelt köra ner skallen och gno på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar