Söndag kväll och vi blivande föräldrar sitter i varsitt hörn av lägenheten och funderar på hur det här med profylaxen ska gå till. Vi har tränat för första gången tillsammans i kväll. Jag flåsade, Jonas flåsade och klappade mig enligt instruktioner på ryggen. Resultatet blev inte helt lyckat. Jag blev yr och nästan svimmade, sedan mådde jag illa. Det kan inte rimligen vara rätt?
I övrigt så tycker vi båda att det blir bättre för var dag. Jag är rörligare igen, jag kunde till och med klippa tånaglarna idag! Dessutom tog jag en rask promenad i skogen i snön, en timme som bara kändes uppfriskande och härligt full av energi. Jag vet att jag börjar bli ensam om den här tanken men jag välkomnar den snö som är på väg kommande vecka. Det är härligt vackert.
Jag njuter verkligen av skogen och att kunna promenera i dagsljuset. Fantastiskt skönt att kunna vila när tröttheten kommer. Bebisen sover gott när jag pulsar i snön, däremot sover den inte så mycket på nätterna längre. Det är trångt i magen och den tränar sina små muskler med sparkar, tryck och knölande.
Det är i stort sett bara mysigt.
1 kommentar:
Tänk denna långa väntan.. och snart är den till ända.
Jag gick aldrig någon profylax-kurs. Inte en endaste gång.
Obstinat som jag är så tänkte jag att människan har fött barn sedan urminnes tider och klarat det galant. Så även djuren i skogen.. utan profylaxkunskaper..
Så jag tänkte att min kropp nog vet vad den ska göra när det är dags.. och tänk.. det gjorden den.
;-)
Jag ser fram emot ert lilla pyre..
Skicka en kommentar