Lek

Lek
Lek mitt barn att båten gungar
Lek mitt barn med kattens ungar
Lek mitt barn, mitt blonda troll

Se mitt barn, hur himlen skiftar i nyans
Se mitt barn, hur fåglar flyger som i trans
Se mitt barn, här är ditt rosa parasol

Hör mitt barn, rosorna sjunger för dig
Hör mitt barn, en ton av klingande timotej
Hör mitt barn, här dämpar aldrig moll

Känn mitt barn, du kan göra allt du vill
Känn mitt barn, allt stort om du är still
Känn mitt barn, håll fast i mammas fåll.

Säg mitt barn, vad drömmer du i natt?
Säg mitt barn, var gömmer du din skatt?
Säg mitt barn, vart du går, så kommer jag ifatt.

Oro och mardrömsbilder

Ytterligare en dikt om föräldraskapet och dess berg-o-dalbana.
Det här med uppfostran är svårt, lagom fast men inte för hård är lätt att säga men ibland så otroligt svårt att tillämpa.
 

Vägar att vindla
Med dig kom också en svart grå ström
En ström som gnager, hackar, förlamar
Den fyller mitt sinne, förtvivlar och tvivlar
Hennes lilla hjärta, små slag mot allt ont
Beroende av mig, beroende av henne
utan makt i vanmakt av kärleks smärta

Magra knän i stenig lera
Kinden vilar i densamma
Armar slappa runt om kroppen
Ögonen är hälften slutna
Blicken stumt uppgiven
Kall, våt, trött och liten

I land där ingenting är klart och enkelt
Där sorgen är större än någon urskilja
Jag leder dig vid handen i snårig skog
Inget kan lindra en oros vandring
Som alltid finner nya vägar att vindla

Idyll

Idyll

Mitt i den vardagliga idyllen står jag
plötsligt där med en droppställning
och grönaktig belysning så svag.
Du ligger där, helt slapp och varm,
sover, så sövd som på min arm.

Mitt hjärta gråter och munnen stel
Stressen ritar mina fina linjer fel
Om jag bara kunde skulle jag ge dig
Mitt liv, i stället för dig, ta mitt, ta mig!

Utan dig har jag inget kvar
och jag vill inget ha
Inte ett enda andetag igen vill jag ta.
För ända in i helvetes jävlar!
Så här orättvist kan det inte va.

Den som står kvar
Så länge jag undrade
nyfiket sökte
i tanken, i känslan
om vem du var

Nu är du här
rätt trotsig och ilsk
med vilja och gråt
Så arg och underbar

Men hur du än skäller
sparkar och vrålar
jag väntar och tröstar  
tills argsintheten avtar

Din blick söker min
helt säker och viss
att det alltid finns en
som står kvar

Föräldrapoesi

Jag har under senaste månaderna skrivit lite dikter. Om barn och föräldraskapets berg-o-dalbana. 

Läs och roas eller oroas. 

Det här är vår vardag.

Läggdags
När barnet ska sova
luras ej att tro

att vaggvisa vagt viska
för att barnet få ro

Det somnar inte ändå
det sjunger melodin
inne i dess sinne
ljuder tonen stark och fin

Nej släck då hellre lampan
hålla barnet i din famn
då känner barnet hjärtat
och blir trött och sömnigt varm