Idyll
Mitt i den vardagliga idyllen står jag
plötsligt där med en droppställning
och grönaktig belysning så svag.
Du ligger där, helt slapp och varm,
sover, så sövd som på min arm.
Mitt hjärta gråter och munnen stel
Stressen ritar mina fina linjer fel
Om jag bara kunde skulle jag ge dig
Mitt liv, i stället för dig, ta mitt, ta mig!
Utan dig har jag inget kvar
och jag vill inget ha
Inte ett enda andetag igen vill jag ta.
För ända in i helvetes jävlar!
Så här orättvist kan det inte va.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar